Mina förlossningsberättelser

Jag hade tänkt dela med mig av mina förlossningsberättelser här i bloggen. Den första jag kommer dela med mig av är förlossningen med sonen för snart 3,5 år sedan. Den andra är med lillasyster för 7 månader sedan vilken jag lägger upp imorgon. Det som skiljer dessa förlossningar åt är egentligen allt men det mest anmärkningsvärda är kanske att en tar plats på ett sjukhus och den andra i vårt hem. Ni kommer även märka att sättet dessa två berättelser är skrivna är helt olika och det är även representativt på hur upplevelsen av dem var. Nedan kan ni läsa förlossningen med sonen, skriven två veckor efter självaste förlossningen. Varsågoda!

Allt började på kvällen den 12 september 2011. Klockan 20:15 när jag låg i soffan och tittade på Idol så känner jag hur det rinner till mellan bena. Byxor och trosor blir dyngblöta men jag ligger kvar i några sekunder och tanken slår mig ”Åh, nej det där måste vara vattnet som gick..”. Jag gick in och ställde mig i duschen och tog av mig de blöta kläderna. Jag märkte att det förmodligen var vattnet som gått. Det var ju riktigt blött och alldeles genomskinligt också för den delen. Jag ropade på maken och sa ”Få inte panik nu. Men mitt vatten gick.” Han fick ingen panik som tur var utan han började göra i ordning det sista för BB-väskan, bl.a. maten som skulle tas med. Jag ringde in till förlossningen så länge och de sa att vi skulle komma in fram på kvällen för att göra en CTG-kontroll och se hur bebisen mådde.

Vi tog det lilla lugna här hemma, packade klart allting och åkte in till förlossningen ca 23:00. Där konstaterades det att allt såg väl ut. Jag hade oregelbundna värkar som jag förövrigt inte kände! Det var otroligt skönt att inte ha ont i alla fall! Hjärtljuden såg också bra ut så vi fick åka hem igen med rekommendation att ta två panodil och försöka sova så gott det gick. Sjuksköterskan sa att vi skulle höra av oss igen på morgonen för att göra nytt CTG om det inte dragit igång under natten. Jag sov inget vidare under natten utan gick upp efter några timmar bara. Vet inte om jag drömde att jag hade värkar eller om det var p.g.a. att förlossningen var på G jag inte kunde sova riktigt.

När klockan blev 06:00 på morgonen började värkarna kännas av mer men gjorde fortfarande inget vidare ont. Strax innan det gick något som såg ut som slemproppen också då det var blodiga större klumpar, ungefär som en golfboll i storleken tillsammans. Ringde in till förlossningen för att kolla av med dem också då jag var osäker på om det verkligen var slemproppen men det verkade vara det mest troliga! Vi åt lite frukost och började dra oss ner till förlossningens dagavdelning runt kl. 10:00. Vi hade dock oturen att den hundvakt vi hade fixat till Ayasha inte svarade i telefon och det blev ganska panikartat angående det också. Vi detta laget hade värkarna börjat kännas som kraftigare mensmärta ungefär så det var inte lägligt! Vi hade försökt få tag i hundvakten i flera timmar redan och vi hade turen att ett par i vår föräldragrupp kunde hjälpa oss och passa Ayasha. Tack gode Gud för det!

11:15 var vi vid förlossningen och jag hade värkar med ungefär 4-5min mellanrum. De tog mig direkt till förlossningen istället då sjuksköterskan verkade märka att det var så pass på gång att det inte var någon idé att koppla in mig i en maskin där. Vi fick ett eget rum och jag blev kopplad till en CTG där, denna gången var vi där för att stanna! Allt såg väl ut men mitt värkarbete var något oregelbundet och började avta lite till ungefär 7-10 min mellarum vid 13.45. De blev tal om att ge mig värkstimulerande men det ville jag undvika så de väntade lite för att avvakta. Jag ville verkligen att kroppen skulle få sköta förlossningen själv!

Vid 14:10 var det dags att titta hur öppen jag var. Jag var själv inte jätte intresserad av att veta då jag ville bara veta om jag var öppen mycket så att säga, haha! Men det såg väl ut, jag var öppen 3-4cm och nu började även värkarbetet bli mer regelbundet igen. Jag använde mig av värme för att lindra smärtan efter detta vilket funkade väl. Det lindrade lite åtminstone.

Vid 15:10 började smärtan bli värre och jag kände att nu behöver jag något smärtlindrande! Det blev lustgas och en så länge var jag fortfarande ganska närvarande fastän lustgasen gjorde mig ganska väck i skallen. De ökade på styrkan av lustgasen under förlossningens gång också i och med att smärtan ökade men det är inget jag har exakt koll på när det skedde.

När klockan var 16:40 kollade de hur öppen jag var igen och då hade det framskridit till 6-7cm och vid det här laget begärde jag epidural emellan smärtdimmorna. Jag var ganska väck nu p.g.a. både lustgas och smärta. Vid 17:30 får jag äntligen epiduralen efter många om och men. Det var riktigt svårt att ligga stilla i fosterställning under värkarbetet för att få sprutan i ryggen. Låt mig säga så här man känner inte sprutan överhuvudtaget i jämförelse med värkarna! Jag gjorde inte det i alla fall. Jag kände att sprutan åkte in med ett tryck men ingen som helst smärta. Efter epiduralen var lagd och ca 20-30min då den fått full effekt var det riktigt skönt att få vila lite.

Tyvärr fick jag inte bevara den känslan mer än ca 1 timmes tid för klockan 19:10 började jag känna enorm press på ändtarmen som successivt ökade. Då blev jag återigen sängliggande och kunde inte röra på mig något vidare. Jag blev även tömd på urin strax innan detta då jag inte kunde kissa vid försök.

20:20 konstateras att jag har krystvärkar och jag ligger och krystar smått för mig själv då det känns bättre än att inte göra någonting alls. 21:09 ligger jag på sidan och krystar och man kan skymta barnets huvud under värkarna. Vid 21.20 får jag lustgas igen då det gör så pass ont och epiduralen ger ingen smärtlindring vid krystarbetet. Jag är helt borta i smärtor och lustgas åter igen. Vid 21:26 tycker de att jag behöver värkstimulerande för att få krystvärkarna att komma tätare. Jag önskar inte detta men det blir så ändå. Jag får även byta ställning till gynställning då de tycker det skulle hjälpa. Detta är inte heller något jag vill men får göra ändå. Det verkar dock hjälpa då barnet trycker sig mer och mer ut.

Klockan 21:54 efter mycket svidande och smärtande av att föda tittar en liten pojke fram som läggs på mitt bröst. Dock så är jag ganska borta av lustgasen vilket inte är glädjande! Jag får heller inte möjligheten att njuta av stunden då sjuksköterskan vill få ut moderkakan meddetsamma då jag blöder och det gör ohiskligt ont när hon trycker på magen/livmodern för att ”hjälpa till” att få ut den. Detta gör att jag måste fortsätta ta lustgas och de får lägga sonen hos maken istället då jag skriker av efterbehandlingen. 22:08 är moderkakan ute och blödningen avtar. Sedan ska de även sy och den smärtlindrande sprayen svider så in i bänken! Dock känner jag ingenting av styngen och det är bara en lättare liten sprickning med två stygn som försvinner av sig själv med tiden. Jag får efter en stund resa mig för att gå på toa men har lågt blodtryck så får gå försiktigt in till toaletten. Där kan jag fortfarande inte kissa så då får jag äran att få i en kateter också vilket är smärtsamt även det. Jag svimmar även på toan så jag är utan tvekan både helt slut och väck i skallen.

Jag får slutligen lägga mig i sängen igen efter allt pillande och får hålla sonen igen. Det blir försök till att amma vilket går vägen. Vid 02:34 flyttas vi över till BB-avdelningen.

När jag läser den här berättelsen får jag faktiskt obehagsrysningar. Det här är inte så en förlossning ska gå till eller kännas. Det vet jag till 100% efter  min andra förlossningsupplevelse med lillasyster. Men det sorgligaste är nog att väldigt många som läser den ovan skrivna förlossningsberättelsen tycker att den låter helt ok eller t.o.m. bra. Vad är det egentligen som gör en förlossningsupplevelse bra? Vad tycker du?

Lämna gärna en kommentar!