30 dagar kvar: fixering, sammandragningar och gravidmagen

Mars är här och så även den månad som Trollsländan är beräknad. Det känns som en milstolpe att komma till mars även om bebis skulle bestämma sig för att bakas lite extra där inne. Idag är det exakt 30 dagar till beräknad förlossning som är den 31 mars. Kan ni fatta!? 30 dagar är ingenting och då kan bebisen välja att komma tidigare än så också. Kanske senare men ändå så känns det som ingenting nu. Vi är i princip där! Om 10 dagar anses bebisen fullgången också så ytterligare en milstolpe. Det känns som att många milstolpar infaller samtidigt så här den sista månaden.

Idag är det v. 35+3 för att vara exakt och senast vi var hos barnmorskan var för 8 dagar sedan. Värdena såg fina ut och jag fick den glada nyheten att bebisen är fixerad! Jag är ganska säker på att det hände precis dagen innan barnmorskebesöket. Det blev en helt annan känsla i livmodern, trycket blev tungt neråt och magen sjönk. Fixeringen skedde när jag var ute på en promenad faktiskt. Väldigt kul att känna hur bebisen tog sig längre och längre ner och mot slutet av promenaden kändes det som jag skulle skita ner mig. Hahaha! Rörelserna har i och med det ändrat karaktär också. Det är mer bökande, tryckande och svepande rörelser nu. Någon kick får bebisen in ibland i revbenen också plus att hen hickar nästan varje dag. Det tog ett tag innan jag förstod att det var hicka, haha, men förstod det efter ett tag av hur upprepande och jämn känslan av rörelsen var. Så när Trollsländan hickar så kan jag känna hur huvudet dunkar ner mot rumpan och bäckenet. Väldigt lustig känsla!


SF-måttet och magen växer också på som det ska, jag hade sjunkit aningens på min kurva vid barnmorskebesöket men mest troligt p.g.a. att bebisen har fixerat sig nu. Jag tycker det är ganska häftigt att bebisen redan fixerat sig däremot då jag är omföderska. När Humlan var i magen så blev hon aldrig helt fixerad utan var faktiskt ruckbar vilket även är mer vanligt bland omföderskor att bebisen inte fixerar sig riktigt förrän vid självaste förlossningen eller runt tiden innan. Det är verkligen häftigt hur olika det är från graviditet till graviditet.

Så här såg värdena ut hos barnmorskan:

Gravidvecka: 34+2
Blodtryck: 95/60
SF-mått: 32
Hjärtljud: ca 132 slag/minut
Total viktuppgång: 16,3 kg

Något blodprov för att kolla järnvärde och blodsocker gjordes inte vid detta besöket utan kommer göras vid nästa besök som är om 6 dagar redan. Hjärtslagen lät precis som dem skulle och man märkte av ökning av hjärtslag i omgångar vilket är bra sa barnmorskan. Skönt att höra! Barnen brukar få hjälpa till lite grann när det är dags att lyssna på hjärtat, ta blodtryck eller sätta plåster efter stick i armen. De har varit med på alla barnmorskebesök faktiskt och det är väldigt mysigt även om de bokstavligen klättrar på inredningen i rummet när vi är där. Haha! Jag tycker däremot väldigt mycket om att de får vara så involverade i graviditeten genom att följa med till barnmorskan och höra oss prata/berätta om förlossningen. De ska båda få vara med under förlossningen och båda har faktiskt uttryckt en önskan om att få delta också. Så de kommer vara hemma med oss när jag föder.

De senaste 3 veckorna har jag haft sammandragningar som kommit och gått. Det började några dagar innan fullmånen i februari och höll i sig säkert 1 vecka därefter. Inte hela tiden såklart utan kom lite av och till. En eller två kvällar kom de regelbundet så jag blev nästan lite rädd där att något skulle dra igång på riktigt. Väldigt glad är jag att det inte gjorde det och Trollsländan är fortfarande tryggt ombonad där inne som tur är. Jag hade kontakt med hembarnmorskorna under den perioden också för att kunna bolla tankarna lite. Det kändes bra och tryggt att höra deras tankar. Det fina med sammandragningarna är att de inte har gjort ont utan mest känts tydligt. Visst har det ibland kommit frekvent och ökat i intensitet men aldrig blivit smärtsamma så det är ett bra tecken. Sedan hade jag uppehåll på dem i 1 veckas tid och nu den senaste veckan har de gjort sig påminda igen. För 3 veckor sedan kunde de komma även i vila men nu den senaste veckan har de mestadels kommit när jag har stått upp under längre tid. Det är däremot svårt att undvika att gå och stå då jag ändå behöver få i mig och barnen mat och hjälpa barnen med diverse saker under dagen som ett minimum. De dagar jag har tagit det extra lugnt har jag inte gjort så mycket mer än just det men jag har ju dagar emellanåt där jag tvättar, dammsuger m.m. också. Jag längtar på sätt och vis att komma till v. 37+0 eller däromkring så jag kan slappna av mer. Inte oroa mig för att bebisen ska råka födas för tidigt. Hade jag varit fullgången hade jag kört på ändå i och med att sammandragningarna inte är smärtsamma och häromdagen var det t.o.m. skönt att få känna kroppen och livmodern arbeta lite. Jag vill ju däremot inte starta något i förtid så jag får försöka hålla nere på aktivitetsnivån om kroppen svarar med sammandragningar.


Tänk vilken resa det har varit! Här är samlade bilder från v. 5-35 i graviditeten. Kroppen är verkligen helt fantastisk med hur den kan bära, föda och ge näring till ett barn. Det finns inget häftigare än att vara bärare av en kvinnokropp.

Spara

Spara

Lämna gärna en kommentar!