Kontraster i livet

I morse vaknade jag tidigt på morgonen för att i tystnad packa ihop mina saker, klä på mig och äta frukost. Det första jag kände när jag öppnade ögonen i sängen var att jag inte ville åka iväg. Jag ville bara stanna hemma tillsammans med familjen. Ändå masade jag mig långsamt upp ur sängen efter att ha ammat minstingen och började göra morgon. Det som fick mig att gå upp var nog att jag visste att jag innerst inne behövde den här dagen även om det är jobbigt att känna saknad. Saknad behövs och är ibland bra, den skapar perspektiv och kontraster vilket ger större insikt i vad man egentligen har.

Efter att ha vinkat av familjen så gick jag ut i den friska morgonluften och i en lätt dimma försvann jag in på den lilla skogsvägen för att ta mig till färjan. Längs med vägen tog jag ett par bilder och skickade iväg några kärleksfulla sms hem till familjen. Innan jag nådde terminalen inföll sig en känsla av eufori. Nu kom känslan av förtjusning uppblandat av saknad där det förstnämnda ändå tog överhand. Det kändes spännande och härligt att ha en hel dag att se fram emot med bara mig själv som sällskap. Får vara i mina egna funderingar, bläddra i mina böcker och skriva fritt. Detta uppblandat med att låta kroppen arbeta fysiskt då det både väntade långa promenader och träning för dagen. En balans av aktivitet och vila.

När jag gick längs med gången för att stiga på båten fick jag en insikt om varför den här stunden kändes just fantastisk. En stund som för de flesta andra var vardagsmat och bara en transportsträcka kändes speciell. Det var för att för mig var den här upplevelsen en kontrast till min vardag. Min vardag bestod inte av långväga resor eller lång tid borta från familjen. Jag är inte säker på om jag hade njutit lika mycket av stunden om kontrasten av min vardag inte var en del av upplevelsen. Jag kunde njuta fullt ut av det här ögonblicket för att jag visste att hemma fanns fortfarande min familj kvar väntandes på mig när jag kom hem. Det här skulle vara en dag som stod i full kontrast till vardagen av busiga barn, kaos och massor av kärlek. En dag istället fylld av rörelse, kontemplerande och lugn. Det här avbrottet från vardagen var precis vad jag behövde för att bli påmind om allt jag har där hemma och hur jäkla lycklig jag är för det. Kontraster gör oss påminda om vad vi har men även av vad våra egna behov är. Tar vi oss inte utanför situationen och livet vi lever med jämna mellanrum så tror jag man får svårare att hitta njutningen i det bra som det jobbiga. Jag tror även att det blir lättare att tappa bort sig själv och känna sig vilsen. Kontraster behövs för att vi ska kunna känna oss mer levande och få en stund att bli påminda vad vi innerst inne önskar och vill utav livet.

Så här sitter jag nu med en känsla av lugn, glädje och en sting av saknad och känner mig alldeles lycklig i det. Det är precis som det ska vara. Just idag.

(Visited 42 times, 1 visits today)

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.