När solen står som starkast

På ett sätt skulle jag vilja kunna sätta mig ner och berätta om den fantastiska dag med stor närvaro jag haft idag, men det kan jag tyvärr inte. För det har helt enkelt varit en dag fylld av kaos. Jag är ju småbarnsförälder så det tillhör liksom, men man kan ändå inte hjälpa att känna sig lite besviken när det inte blir som man hade tänkt sig. Nu har det hunnit gå ett par timmar sedan barnen somnade och man börjar få tillbaka lite perspektiv på saker och ting och stressnivån är nere på en mer överenskomlig nivå. Samtidigt som det känns trist att jag inte alls fick firat på sättet jag önskade idag, och tyvärr led av magont p.g.a. en allergisk reaktion hela dagen, så kan jag nu ändå möta mig själv i min besvikelse av dagen. Det är skönt att kunna göra det. Möta besvikelsen och sedan acceptera den för att kunna se på situationen i det stora hela. Jag kan fira på mitt sätt lite varje dag under kommande långhelg istället. Det är däremot inte alltid lätt att bara släppa på något man har planerat och på den besvikelsen som uppstår när det inte blir av. Jag har inte riktigt fått fira de här paganska högtiderna som är viktiga för mig på flera år. På ett sätt kom jag aldrig igång med firandet som jag ville innan jag blev mamma och därefter kan man ju lugnt säga att det inte blev lättare att fira högtider. Haha!

Dem här högtiderna och markeringarna av naturens skiftningar och rytm tror jag är viktiga för att verkligen känna sig jordad och balanserad. Man får tid för naturlig eftertanke i det vanligtvis ganska hektiska livet och får chans att rikta sin uppmärksamhet på vad som händer utanför en själv och i naturen runtomkring oss istället. Även om vi nu råkar leva ett tämligen lugnare liv än de flesta andra. Det är hektiskt nog för mig ändå och jag är glad att vi har ett mer avskalat liv med en lite långsammare rytm. Jag tror att jag redan hade varit utbränd för länge sedan om jag försökt mig på den rytm de flesta andra har i sina liv. Där jag är just nu är nog min gräns för att jag inte ska känna att det är för mycket och det är också fint att ha fått chans att känna in sig själv så pass mycket att man vet vart den gränsen går. Det jag menar med att det känns för mycket är inte att det aldrig känns jobbigt, utan att när man tittar utifrån och på livet i sin helhet så känns det inte övermäktigt. Jag har bra och dåliga dagar, stunder och känslor precis som alla andra. Annat vore väl konstigt.

Dagen som har passerat har alltså varit den längsta dagen på året, det som brukar kallas sommarsolståndet. Den 21:e juni har varit den dag då solen har stått sig som starkast och längst. Den dagen då ljuset har flödat med sin styrka och vi har nu fått njuta i tre fulla månader av att ljuset har varit starkare och tagit större plats än mörkret under dygnets timmar. Idag har vi badat i solens strålar i över 18 timmar här på lilla Åland. Det är en dag av både glädje och ett sting av sorg då ljuset nu kommer sakta men säkert tappa mer och mer av sin styrka och mörkret återigen ta mer plats under dagarna. Däremot är det inte att förglömma att vi fortfarande har tre härliga månader kvar där ljuset kommer dominera. Tre månader kvar där solen kommer hjälpa alla grödor att växa sig starka och allt i naturen fortfarande kommer lysa i sina starkaste färger. Vi har mycket kvar av sommaren och ljusets timmar att njuta av.

Trots att jag inte hunnit fira något nämnbart under dagen så åt vi ändå en otroligt god lunch tillsammans idag och efter att ha återhämtat mig på kvällen fick jag lite tid till eftertanke kring min tarotläggning jag gjorde inför 2017. För er som inte vet har jag ett litet hobbyintresse att lägga tarotkort och gör det oftast vid stora natur- och årsskiftningar för att skapa lite reflektion och vägledning i mitt egna liv. Jag har allt som oftast inte kollat upp mina tolkningar av mina tarotläggningar innan då det helt enkelt glömts bort men just den här tarotläggningen minns jag väldigt väl. Jag läste tillbaka kring mina anteckningar och det var otroligt häftigt att se att 90% av dem tankar jag hade skrivit ner stämde på året som passerat. De problem och orosmoment jag hade var en del av mig under det året och det jag tyckte mig se hända med hjälp av korten hände. En sak var flytten till Åland, vilket när jag la korten inte var en självklarhet skulle hända, och visst blev det av till slut. Till min stora glädje! Jag hade tänkt göra en ny tarotläggning imorgon. Jag vet inte om detta är något ni är intresserade av att läsa om? Jag är inte heller säker på om det är något jag ska skriva om här i bloggen än men jag är öppen för förslag så säg gärna till vad ni tänker.

Låt mig nu önska er allihopa en väldigt glad och underbar Litha, som jag själv skulle uttrycka det!

(Visited 47 times, 1 visits today)

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.