Att inte låta sina rädslor hindra en

Ibland kan jag känna mig riktigt skraj när jag tänker framåt på hur vi planerar att resa iväg inom 1-1,5 år. Den tiden kommer flyga förbi och helt plötsligt kommer vi vara iväg på den färd vi drömt, planerat, fantiserat och så länge pratat om. Ena stunden kan jag känna sprudlande glädje och hur det kittlar i hela kroppen för att i nästa stund känna skräcken välla över mig. Jag har läst tillräckligt om hjärnans funktion för att veta att det är min kropps skyddsmekanism. Hjärnan tycker om tryggt och säkert samtidigt som den behöver utmaningar för att jag ska kunna uppleva tillfredsställelse i mitt liv. Trygghet behöver inte utesluta lycka men att utmana sig själv och uppnå saker som är viktiga för en vet jag är en viktig nyckel för att känna sig tillfreds i långa loppet. Trots att jag vet detta ändrar det såklart inte på ambivalensen i känslor jag känner. Däremot har jag en större förståelse för min reaktion och kan i och med det hindra rädslan från att stoppa mig att ta steget att göra resan jag så intensivt och så länge drömt om.

Det är otroligt mycket saker som behöver ordnas med rent praktiskt också innan vi kan åka iväg. Saker behöver säljas av och/eller ges bort, vi behöver rannsaka vad vi ska spara undan tills vi vet vart vi vill bo mer permanent, gå igenom vad som är nödvändigt att faktiskt ha med sig när vi är på resande fot, spara undan pengar, hitta en pengainkomst vid första anhalt av resan för att dryga ut sparpengarna m.m. Listan kan göras lång och allt detta behöver göras samtidigt som våra nuvarande liv är i full gång. Det krävs en del planering och  vi har inte riktigt fått ihop en bra sådan än. Däremot är det jätteviktigt att en första planering görs så att inte allt hopar sig mot slutet och känns överväldigande istället.

Jag kan erkänna att det där första steget för att planera upp hur vi ska t.ex. sälja av saker känns riktigt läskig; för då blir allt så verkligt helt plötsligt. Det första lilla steget är då taget vilket är en markering i sig. Jag antar dock att det första steget är det mest nervpirrande och att det bara är att göra innan man hinner tänka sönder situationen. Det går inte att följa sitt hjärta om man tänker låta huvudet mala sönder känslan och tanken man har först. Däremot är huvudet alldeles utmärkt och bra att ha för att planera inför vad hjärtat vill. Hela tiden försöka tänka med ett öppet sinne och se möjligheterna istället för de hindren som kan uppstå är vad jag skulle vilja kalla att ”tänka med hjärtat”. Kort och gott handlar det om positivt tänkande men samtidigt inte om att sätta skygglappar för ögonen. Vissa saker kommer säkert bli svårare än vi trott och andra saker lättare men det som inte ska glömmas är att vi inte vet hur det kommer att bli och därför är det ingen idé att måla fan på väggen. Då jag inte vet vad som väntar har jag möjligheten att välja om det jag fantiserar fram är det jag vill ha eller en förvriden skräckbild av den kommande verkligheten.

Sedan är det enkelt att måla upp vissa beslut som man tar i livet och händelser som sker som livsviktiga; men när man får ett större perspektiv på saker så inser man att det går inte att säga vilket beslut som kommer att vara det största och viktigaste förrän vid sin dödsbädd. Det är onödigt att ge en händelse i sitt liv mer makt än vad den behöver ha över ens mående. Att ha den insikten tror jag hjälper en att inte gräva ner sig i en nedåtgående spiral av negativa tankar när något väldigt omvälvande sker i ens liv. Självklart kommer massor av känslor, negativa som positiva, virvla runt i kroppen när något som känns väldigt viktigt och stort faktiskt sker. Däremot kan en aktiv medvetenhet om hur ens egen tankeprocess går vara till hjälp för att ta steget vidare och överkomma rädslor och andra negativa känslor. Det är okej att känna rädsla, sorg, smärta och ilska men mest troligt är det ingen som vill stanna kvar i ett sådant känsloläge någon längre stund. Tillåt dig själv att känna som du gör, fundera över varför känslan finns där, acceptera den och sedan försök aktivt lägga fokus på det som är ljust i livet där och då. Det som får dig att genuint känna värme i hjärtat och styr dina handlingar mot det. Glöm inte det som är dåligt men låt inte det dåliga ta över ditt liv bara. Lämna plats även för det fina som i stunden genuint får dig att må lite bättre.

I mitt eget fall är det lätt att förstora saker opropotioneligt mycket. Istället för att tänka att detta är den viktigaste resan i våra liv vilket kommer lägga grunden till hur resten av livet kan tänkas se ut så kan jag välja att se det som att vi har friheten att välja så som vi önskar. Väljer vi fel är det inte mer än att välja om och göra rätt. Bara för man tagit ett beslut i livet betyder det inte att man inte kan ta ett nytt beslut som förändrar den fortsatta utgången av ens liv. Vi kan påverka våra liv betydligt mer än vad vi själva tror och hur vi tänker är en riktigt bra start.

Lämna gärna en kommentar!