Från köttfantast till vegan

Jag tänkte berätta om min resa, från en köttälskare utan dess like till att bli vegan. Jag kan inte påstå att jag har varit vegan i flera år utan jag blev vegan bara för ett par veckor sedan, i början av december 2015. Vid 26 års ålder bestämde jag mig slutligen att jag inte kunde fortsätta längre. Jag läste boken ”PeaceFood – Hur ett liv utan kött och mjölk läker kropp och själ” av Dahlke Ruediger och där fick jag läsa om djurhållning och hur ett liv och ett avslut kan se ut i en djurfabrik. Jag fick även läsa människors skildringar som jobbat inom industrin och jag fick även ta del av fördelarna av en vegansk kost. Allt detta kom ihop med referenser till vidare litteratur och studier så det är inte saker tagna ur det blå. Händelserna skildrade i boken var inga extrema historier utan dagliga händelser inom djurindustrin. Jag stod i bokstavlig chock av det jag läste. Jag visste att det var illa och att det inte var bra inom djurindustrin men det jag läste var vidrigt. Det vred sig i magen och jag mådde illa över mig själv. Jag såg mig själv för vad jag var och hur jag förmodligen speglas i djurögonen bakom fabrikens stängda dörrar. Där och då bestämde jag att jag inte längre kunde vara en bidragande faktor till det lidandet som skedde inom fabrikerna längre.

Jag älskade kött under hela min uppväxt och ogillade mer eller mindre alla grönsaker förutom gurka. Jag skulle vilja säga att jag hade en ganska näringsfattig och dålig kost. Jag åt knappt någon frukt heller men hade en förkärlek för kolhydrater som de allra flesta barn har tror jag. Så jag åt mest kolhydrater, kött och möjligen någon sås med andra ord. Jo och så får vi inte glömma mjölk, mjölk, mjölk och ost i massor såklart! Svensk husmanskost skulle nog beskriva kosthållningen ganska väl. När jag kom upp i tonåren åt jag mycket sötsaker och godis också så det bidrog ju inte till en bättre kost heller. Jag åt det jag gillade helt enkelt och hade ingen aning hur det i långa loppet påverkade min kropp eller exakt vad det innebar för djuren. Jag är en av dem som ser mig själv som en omtänksam och kärleksfull människa, t.o.m. djurälskare är ord jag hade använt om mig själv under tonåren. Jag har svårt för lidande i alla dess former men jag kan erkänna att jag blundade halvt för verkligheten att djur fick sätta livet till för den mat och de produkter jag inhandlade. Jag visste ju, jag var ju inte dum, men jag kunde inte tänka mig att ge upp animalier för den sakens skull. Däremot ska det väl tilläggas att jag heller inte alls visste det jag gör idag. Hade jag gjort det hade valet med största sannolikhet blivit helt annorlunda.

Att gå från det där till att bli vegan har varit en långsam och stegvis process. Jag började intressera mig mer för vegetarisk och vegansk kost när jag läste en bok om att leva ett hälsosammare liv. Där jag blev introducerad till de hälsofördelar det innebär att vara vegan och många myter kring veganism uppklarades som jag själv förvisso inte var medveten om men som stärkte mig i tankarna att det var ett hälsosamt val. Maken var själv en köttälskare och var väldigt motstridig, kunde aldrig tänka sig att bli vegan eller ens vegetarian. Det började med att vi förde in några vegetariska alternativ i veckan (från att inte ha ätit något vegetariskt överhuvudtaget). Mina kostvanor hemifrån hade följt med mig in det unga vuxenlivet och insikt började först komma när vi fick vårt första barn och jag kom i kontakt med ovannämnda bok under våren 2012. Stegvis fortsatte det så att fler och fler av måltiderna var veganska, vi började tänka på att köpa svenskt kött, i sin tur blev det mer fokus på ekologiskt kött och slutligen försökte vi undvika kött från fabriker överhuvudtaget. Under denna tiden började vi byta ut de vegetariska alternativen mot veganska alternativ istället men behöll vilt och fisk till viss del. Enstaka köp blev det av gris eller nöt men då ekologiskt. Detta skedde under en stegvis process under ca 3 år.

Mjölken var en av de saker jag kände mig så dum över när jag fick veta att kossor faktiskt behöver få en kalv för att producera mjölk och att det inte alls behöver oss människor för att slippa smärta då de inte blir mjölkade. Propaganda från mjölkindustrin som skolan inte klargjort. Helt sjukt egentligen! Det var en av mina vänner som levt på gård under hela sin uppväxt som berättade att kossan behövde kalva varje år för att upprätthålla en bröstmjölksproduktion och att kalven tas ifrån kvigan inom det första dygnet. Det var som att få en käftsmäll att ta del av denna verklighet. Jag kände mig så dum men jag vet att det faktiskt inte är allt för ovanligt att folk fått lära sig precis samma sak som jag själv under sin uppväxt. Det är ingen som berättat verkligheten för dem och de lever i god tro att vi gör någonting gott att mjölka kossorna. Det var också första gången jag kopplade att mjölken kossan framställer är faktisk bröstmjölk. Kossan föds inte med förmågan att producera och ge mjölk. Det är inte så det funkar. I samma veva som jag tog del av denna kunskap så blev jag även amningsrådgivare och sambandet mellan kossan, kalven och bröstmjölken blev så tydlig och logisk helt plötsligt. Hur kunde jag varit så dum?

Därför blev det för mig rent naturligt att mjölkprodukter var en av de saker jag försökte utesluta först. I första hand uteslöts mjölken i sig och sedan följde osten med så småningom. Det var inte en rak väg i mitt fall att utesluta mjölkprodukter utan det har gått upp och ner. Jag gick inte från att utesluta en produkt i taget till att sedan sluta helt utan jag slutade, sedan föll jag tillbaks i omgångar för att återgå till att sluta igen. Idag är alla mjölkprodukter bortplockade såklart och allt som kan tänkas innehålla mjölkprodukter som ingrediens.

När jag började läsa boken ”PeaceFood”  för ca 1 månad sedan så var mjölkprodukterna bortplockade men äggen var fortfarande kvar som en stor del av vår kost även om vi påbörjat en minskning sedan ett par veckor tillbaka. Men efter att ha läst om djurhållningen i boken så köpte vi inte ett äggpaket igen. Vi åt fortfarande vildfångad fisk och vilt emellanåt men allt industrikött plockades bort. När det gått någon vecka av beslutet att äta till stor del veganskt men ändå inte vara veganer var jag och maken överens om att vi ville gå över till vegankost helt och hållet. Samma make som för 3 år sedan var en köttätare utan dess like, precis som jag var när vi möttes. Vi var köttfantaster men klarade ändå av att ta detta steget då det som händer bakom stängda dörrar idag inte är okej och vi vill inte vara med och stödja detta genom animaliekonsumtion.

Numer är hela familjen veganer till fullo. Vår kost består av 100% vegankost men vi har vissa saker t.ex. kläder/skor och en möbel vi skaffade ett bra tag innan vi tog beslutet att bli veganer, vilka är i material som skinn och ull (vilka självklart inte är veganska). Vi kommer använda de saker vi införskaffat tills det inte går längre, vissa saker kanske får flytta när vi inte är i behov av det längre men jag kommer förmodligen inte göra mig av med saker bara för att. Däremot kommer inga nya saker av animaliska produkter få flytta in. Tyvärr har produkten (oavsett om den används/förtärs eller ej) redan gjort sin skada och bidragit till andra varelsers lidande när den väl är betald för, även om det känns väldigt märkligt för mig som vegan att fortfarande ha animaliska produkter kvar. Dessa saker kommer fasas ut och bytas ut allt eftersom men som tur är så snackar vi inte om mängder av saker heller så det torde inte ta en smärre evighet i alla fall. Det är en sak på den här resan jag har fått ta till mig extra mycket, att inte titta tillbaks på de beslut som gjorts tidigare utan blicka framåt på de förändringar och skillnad jag gör idag, imorgon och varje vaken minut. Jag kan aldrig ta tillbaka den smärta, lidande och misär jag har bidragit till dagligen däremot kan jag se till att jag aldrig gör det igen. Jag kan inte förändra de förflutna misstag jag gjort men jag kan göra en skillnad för en annan kännande varelse bara genom valet av vad jag placerar i min mun, på min kropp och i mitt hem. Det kommer tyvärr aldrig ta väck den enorma skuld jag burit och bär men den kan ta bort all fortsatt skuld jag skulle kunnat bära och bidragit till.

Jag kommer inte döma ut andra människor för sitt val att äta animaliska produkter men jag kommer känna sorg och medlidande för dem de drabbar, djuren. Jag kommer aldrig tycka att det är rätt och jag kommer göra mitt bästa att sprida kunskap inom ämnet. Det finns så många missförstånd när det kommer till veganism. Att fördöma andra tror jag inte är rätta vägen utan att öppna upp ögonen för andra för vad jag har sett, öppna upp ögonen för andra för vad jag har känt och öppna upp ögonen för andra för vad jag vet kanske skapar det där extra steget till förändring som gör hela skillnaden för någon annan, djuret. Varje litet steg man tar är bättre än inget, varje litet steg man tar är ett steg närmare en bättre värld med mer omtanke och kärlek till ALLA kännande varelser på den här planeten. Något jag däremot tror att alla mår väl av är att rannsaka sig själva och fundera över hur ens val påverkar bilden av vem man är som människa. Vad skulle du kalla en intelligentare ras som kom till jorden och satte oss i fabriker, ryckte våra barn ifrån våra famnar inte ens ett dygn gamla för att ta våran bröstmjölk, slaktade männen och barnen när de var lagom stora, använde kvinnorna som födelsemaskiner genom årlig inseminering? Behandla oss kännande människor som produkter, skapta för att tillfredsställa dem i deras behov. Skulle du se dem som monster? Eller skulle du tycka att det var deras fullmäktiga rätt att behandla oss så för att de helt enkelt var överordnade oss rent intellektuellt och kanske även känslomässigt? Tänk dig att merparten av denna ras samtidigt skulle kalla sig omtänksam, kärleksfull och en människovän. Hur klingar det i öronen? Detta är saker väl värda att reflektera över men tankarna kan ibland bli för tunga och vi ska inte ens tala om känslan som kommer när man kommer till insikt. Efter att ha kommit ut på andra sidan kan jag däremot lova dig att det är värt att möta verkligheten än att var dag fly och blunda för den. Hur mycket du än blundar för den och inte låtsas om den kommer den fortfarande vara där.

6 thoughts on “Från köttfantast till vegan

  1. Superfint skrivet! Jag har haft en liknande resa från köttälskare och veganhatare till nu vegan.

    Gillade ditt avslut med att sätta sig själv i djurens position genom att tänka sig en intelektuellt överlägsen ras kom till Jorden och behandlade oss som vi behandlar djur. Det är så jag brukar tänka också 🙂

    Keep it up! <3

    1. Tack så mycket för dina fina ord. ^_^ Ja, kanske kan den jämförelsen sätta lite perspektiv hos vissa. Hoppas det i alla fall!

    1. Det är jättefint att ni tar ett första steg och utesluter mjölk! 🙂 Så härligt att ni även tagit till er det ni sätt och läst, det är det tyvärr inte alla som gör. Det behövs fler människor som kommer till insikt och förstår vikten av förändringen. ^_^ Jag och maken såg Cowspiracy för inte allt för länge sedan, är riktigt bra och vi fick också veta hur stor miljöpåverkan var av kött. En inspirerande och chockerande film rent kunskapsmässigt.

      Och vad glad jag blir att höra att du blir peppad och inspirerad av det jag har skrivit/resan! 😀

Lämna gärna en kommentar!