Högkänslig och sensationssökande personlighet

Jag brukar försöka skriva på lördagar här i bloggen egentligen men då vi varit magsjuka av och till den senaste veckan så blev det inte så förra veckan och igår. Idag tänkte jag skriva lite om att jag är en blandning av en så kallad ”Highly sensitive person” och en ””Highly sensation seeker”. Detta är alltså en personlighetstyp och ingen diagnos överhuvudtaget. Däremot beskriver blandningen av dessa två personlighetstyper ett litet annorlunda sätt att tänka än den största delen av befolkningen.

Det förstnämnda är en sorts känslighet och en hjärna som hela tiden jobbar på högvarv för att ta in detaljer ifrån sin omgivning och analysera dessa. I detta fall gäller det mer specifikt känslolägena i omgivningen. En högkänslig person blir lätt överbelastad och har emellanåt väldigt tunga dagar, speciellt efter episoder av mycket intryck. Den känsligare sidan grubblar mycket, analyserar och är egentligen väldigt bra på att sortera information men i och med den stora mängden information kräver det tid och delvis lugn. Egentligen en väldigt fin styrka och jag väljer även att se det som en styrka hos mig själv. Jag kan se problem där dem inte finns på både gott och ont. För om jag kan se problem där du inte kan se dem så betyder det att jag kan vara förberedd på dessa problem och med andra ord bättre rustad för dessa än du. Även om problemet inte skulle uppstå så har jag ändå i mina inre mekanismer gått igenom och bearbetat det påhittade problemet och är på så vis mentalt förberedd om och när problemet skulle uppstå. Hos mig personligen vet jag att jag i princip alltid har nytta även av de påhittade problem som inte uppstår, när jag först trott, men istället i andra stunder i livet. I dessa stunder har jag redan mycket ”färdigt” att plocka fram ur kan man säga. Som ett bibliotek av lösningar och det är ganska fantastiskt! För det är ju det vackra med att ha en högkänslig personlighet att där man ser problem ser man alltid en lösning också och gör man det inte med en gång så kommer man fram till en. Jag har alltid tyckt att det här är en sjukt häftig egenskap egentligen! Även om det självklart inte är kul att gå på högvarv hela tiden och inte kunna stänga av tankarna och framförallt känslolägena (sina egna som andras). Den största anledningen att inte kunna stänga av tankarna är för att de är kopplade till känslorna som i sin tur spelar väldigt stor roll hos en högkänslig person. Vissa kan bara stänga av känslorna och tankarna dessa bidrar till men gör jag det så mår jag fysiskt dåligt, med omedelbar verkan. Jag kan stänga av, men det som händer inuti kroppen är hundra gånger värre än att låta känslorna och tankarna få fritt spelrum. För jag vet ju att stänga av det som finns där går aldrig till hundra procent och det leder bara till att jag skjuter upp problemet. Det finns inget värre för mig än att skjuta upp ett tänkt problem. Det är som att hjärnan är skapad för att arbeta tills en tillfredställande lösning är funnen och efter det går saker tillbaka till ”normalläge” igen. Detta sätt är framförallt problematiskt när det är ett problem eller beslut som behöver tid och inte riktigt går att rusa fram.

Denna personlighetstyp har jag i kombination med en sensationssökande personlighet. När jag läste om dessa två personlighetstyper så föll allt på plats för mig. Att vara en högkänslig person är ju en sak och det kan skapa konflikt med omgivningen för att man inte orkar köra 100% på allt riktigt och om man gör det leder det snabbt till psykisk ohälsa. Att arbeta 100% och samtidigt ha något annat liv utanför arbetet kan t.ex. vara för mycket för någon med en högkänslig personlighet . På så vis kan en högkänslig person känna sig otillräcklig inom samhällets ramar helt enkelt och då på de mest basala krav som oftast ställs, som t.ex. heltidsarbete. Att en människa inte kan bolla heltidsarbete, barn, vänner, partner, intressen, träning, avslappning, de basala behoven m.m. är en annan sak och handlar snarare om att man överbelastat livet överlag. Jag tror det är få som klarar av så höga krav på sig själv i längre perioder oavsett högkänslighet eller ej. Däremot så kan någon med en högkänslig personlighet bli helt slut efter bara en dag av sådan här hög aktivitet och inte ha energi kvar till något annat dagen efter oavsett hur stort av ett ”krav” detta må vara eller hur mycket det ses ner på inom samhällets ramar. För många är det ofattbart att inte gå till jobbet för att man känner sig slutkörd utan tänker att det bara är att bita ihop och köra på när det känns jobbigt. Jag personligen biter inte ihop då det är så tydligt var mina gränser går för vart jag istället går över till att må fysiskt och psykiskt dåligt. Det ger istället skador som inte är lika reparabla och jag själv har nog lite svårt att sätta mig in i hur man bara kan köra över sitt inre för de krav som ställs ifrån omgivningen. Här har jag förstått att jag skiljer mig lite åt från den ”typiske” högkänsliga då dessa personer ofta ”offrar” sig själva för andra och gör saker för andras skull mer än för sin egen. Sätter andra i första rum på bekostnad av sitt egna välmående. Jag tvingade mig nog till mycket innan jag själv blev mer medveten men idag är jag inte på den platsen längre. Däremot innebär det inte att jag inte har skuldkänslor och känslor av att ”svika” i sista sekund. Jag känner fortfarande av plikten men jag har lärt mig att jag måste lyssna på mina känslor och kropp för min egen skull och för att kunna vara fungerande för andras skull också för den delen. Jag kan ibland säga ja för att jag vill så mycket, här kommer den sensationssökande sidan fram, men får ställa in för att jag upptäcker att jag egentligen inte orkar med de intrycken det kommer innebära. Jag har alltså högkänsligheten som ständigt drar mig bakåt och sensationssidan som ständigt pushar mig framåt. Det kanske inte är så oförståeligt att jag ibland känt mig galen? Jag tycker delar av Katy Perrys sång beskriver det ganska bra att bolla dessa två motstridiga sidor:

”Cause you’re hot then you’re cold
You’re yes then you’re no
You’re in then you’re out
You’re up then you’re down
You’re wrong when it’s right
It’s black and it’s white”

(Denna kombination av ”personlighetstyper” är sett ur mitt perspektiv och i den sociala och miljömässiga kontext det innebär att vara en vit kvinna bosatt i Sverige.)

För att förtydliga ytterligare den sensationssökande sidan så är det den sidan som vill prova massa saker och föraktar ”tryggheten”. Den vill ut på äventyr och bara leva livet som det kan och ska levas! Medan min högkänsliga sida är mer för det lugna och trygga. Trivs i miljöer där det är tryggt och inte är allt för många saker som händer samtidigt. Den högkänsliga sidan är mer introvert medan den sensationssökande är extrovert. Jag hamnar med andra ord där någonstans emellan och dras mellan två ganska extrema sidor. Jag har två delar som vill och behöver så otroligt olika saker. Jag hoppas att jag en dag kommer kunna skriva lite mer hur jag ”copar” med dessa två sidor inuti samma kropp och skapar en balans mellan dessa. Just nu är det en obalans då den högkänsliga sidan får ta så mycket plats och det leder till att jag mår inte alltid bra. Jag kan känna mig riktigt nere ibland för att jag helt enkelt gör för lite äventyrliga saker. Samtidigt så drar sig min högkänsliga sida något ofantligt vid äventyrliga saker, åtminstone de första par dagarna/gångerna, tills aktiviteten/resorten blir mer bekant.

Idag har jag inte riktigt möjlighet att tillfredsställa den mer äventyrliga sidan så den känner sig mättad, inte utan att ge avkall på andra drömmar, så på så vis får jag helt enkelt hitta andra sätt att hantera det på. Att anteckna vilka saker jag ser fram emot både här och nu och som kommer att hända har delvis gett en ny fokus vilket jag är tacksam över. Det har hjälpt mig att fokusera om till det positiva i nuet och den närmsta framtiden istället för att lägga allt för stor fokus på äventyren som kommer om ett par år. Jag kan inte leva på det som kanske kommer utan jag vill leva på det som jag faktiskt har och njuter av. De saker som är i allra högsta grad redan uppnådda drömmar och mål. Ibland tappar man fokus på vad som är viktigt,  mitt upp i allting som man vill, glömmer man bort allt man redan uppnått och det man faktiskt jobbar med mer eller mindre varje dag.

Om man vill läsa mer om kombinationen av dessa personlighetstyper kan man läsa här: http://www.hsperson.com/pages/1May06.htm. Det är Dr. Elaine Aron som forskat om framförallt högkänslighet och även skrivit en bok som kan förklara mer kring ämnet och den forskning som gjorts/funnits, ”Den högkänsliga människan: konsten att må bra i en överväldigande värld”. Jag har inte tagit mig tid att läsa hela Elaine Arons bok men det jag läste i den var intressant och jag har hört många som blivit hjälpta av hennes bok. En annan bok i ämnet jag läser just nu är ”Drunkna inte i dina känslor: en överlevnadsbok för sensitivt begåvade”. Har hört mycket gott om den också, själv väntar jag med mina kommentarer på boken tills jag hunnit läsa lite mer.

Har du några frågor eller funderingar kring ämnet är det bara att fråga på genom att lämna en kommentar!

4 thoughts on “Högkänslig och sensationssökande personlighet

  1. Hej! Jag är också en högkänslig/starkskör sensationssökare! För min egen del, räcker det med att jag håller en aktiv konversation med en individ för att bli helt slutkörd (föredrar att prata med en individ åt gången, då det annars lätt blir för mycket intryck). Deltog i en mässa för några veckor sedan och blev sängliggandes i dagar efteråt, så trött och sliten. Samtidigt vill jag göra så otroligt mycket, så det slutar oftast med att jag blir just det, slutkörd. Jag vet var min gräns går, men ändå lyckas jag inte hitta balansen. Jag har lärt mig att säga nej och tänka på mitt eget bästa, men slits mellan mina egna viljor. Det är svårt. Kramar 🙂

    1. Det låter som du har det riktigt tufft när det blir så pass jobbigt med så stora event men det finns ju högkänsliga som reagerar precis så. Men svårt oavsett. ❤

      Vad härligt att du börjat lära känna vad du orkar och när du ska säga nej. Men jag känner igen mig helt och fullt ut att vilja göra så mycket men att systemet mest kollapsar om man tar in en för hög växel. Jag jobbar fortfarande med att balansera den biten. Det är svårt! Kanske hittar jag balans och känns ”lagom” i de valen jag håller på att ta för mig själv inför framtiden. Jag vet inte men det är jobbigt att ha två sidor som ständigt sliter i en åt olika håll.

  2. Hej, jag har ganska nyligen kommit fram till att jag är högkänslig och det var verkligen ett genombrott i mitt liv. När jag dessutom kom fram till att jag även har tendenser av att vara sensationssökande blev det ännu mer intressant. Men nu står jag ju här och undrar hur jag ska hantera denna information. Tre barn och ett kvalificerat arbete på 90%. Kommer hem på eftermiddagarna och orkar inget mer än att vila och göra lite i hushållet. Jag orkar inte ha några fritidsaktiviteter och jag följer helst inte med barnen på aktiviteter då det blir alldeles för jobbigt m.m. Jag undrar vad du har för strategier för att ändå klara livet?

    1. Hej och tack för din kommentar Eva! 🙂 Så skönt att du kommit fram till att du är högkänslig och att det förhoppningsvis fått saker att klarna lite mer kring vem du är och varför du är som du är. <3 Jag kan tänka mig att det blir otroligt mycket intryck när man är på arbetsplatsen hela dagen och sedan när man kommer hem är det möten med människor, riktigt fina och älskade människor men ändå en överbelastning av intryck. Finns det någon fritidsaktivitet som innebär mindre intryck för dig och som du kan tänka dig att göra? Någon aktivitet som ger dig avslappning t.ex.? Meditation, yoga, en promenad i naturen, ett bad med levande ljus eller en löptur i skogen? Ibland räcker det bara med 10 minuter. Det finns olika nivåer av fysisk ansträngning man kan utföra men som inte nödvändigtvis är tunga för sinnet. Men är det bara i huvudet du är trött när du kommer hem eller är det även i kroppen? Man får pröva sig fram vilken aktivitet som kan tillföra energi och en chans för hjärnan att få vila upp lite. Det är nog olika för oss alla vad som ger just mig eller dig avlastning från intrycken.

      Jag själv har ju möjlighet att luta mig mot min partner när det känns tungt och när det varit en lång dag med mycket intryck så får jag chans att ta en stund för mig själv. Då tar hen hand om barnen och ger mig chans till återhämtning. Det är i mångt och mycket hur jag orkar med när det blir för tungt. Att då och då, här och där få små stunder för mig själv att vila upp och göra något som ger mig energi. Det är sällan jag gör saker som innebär mer människokontakt utan när partnern kommer hem så väljer jag aktiviteter som skyddar mig ifrån allt för mycket intryck. Det är ju det jag försöker vila ifrån efter en hel dag fylld med intryck!

      Att ibland även ta sig på små äventyr, med eller utan familjen (fler människor än så behöver det inte vara), för att även stilla den sensationssökande delen av sig själv kan ge en mer lugn i kroppen. Om man kan ta ut några semesterdagar och ta en långhelg t.ex. Jag tror ju själv att naturen är väldigt läkande för oss och kan snabbt tillhandahålla oss med ett sätt att få släppa alla intryck. Allting beror på vad som får det att kittlas lite extra i just din mage för att tillfredsställa den sensationssökande delen av dig själv och vad för behov högkänsligheten har för att få lite mer balans. <3

Lämna gärna en kommentar!