Sluta blogga?

Jag funderar på många saker i livet just nu. Det är mycket som snurrar och jag känner mig väl egentligen inte förvirrad utan saker ha väl på sätt och vis fallit ännu mer på plats. Nya insikter och planer formas allt eftersom vi tar del av ny information om möjligheter och hinder. Samtidigt lära sig att alla svar eller för den delen visioner inte kan formas på en dag utan att man ibland behöver luta sig tillbaks och ha lite tillit och tålamod för att se vilket drag livets spelbräde tar härnäst. Nu skriver jag väldigt kryptiskt och svävande och ja det är väl exakt det som är meningen antar jag.

En av tankarna som inte riktigt lämnar mig är att jag inte vet om jag vill fortsätta skriva i bloggen. Dels har vetskapen att familj och släkt som inte vill mig eller andra väl påverkat mig och dels vill jag inte att dessa människor ska kunna följa och veta vad som händer mig i livet. Det är information jag ger dem per automatik för att jag är en väldigt öppen person och delar gärna med mig av mina tankar och mitt liv till andra människor. Det känns trist att jag inte kan välja vem jag delar mitt liv med och det finns en ironi att jag hellre delar mitt liv med främmande människor än illvillig släkt. Jag har ju däremot brutit dem banden av ett skäl och jag vill i och med det inte att de ska ha en insyn i mitt liv. Vill de ha en genuin relation med mig får de också göra ett genuint försök till en kontakt, inte ”smygläsa” om mitt liv genom nätet och jag själv inte har någon del i deras liv alls. Jag menar relationer handlar om att ge och ta och att bjuda av sig själv till varandra.

Jag har haft en del sådana relationer genom mitt liv där jag inte riktigt fått tillbaks lika mycket som jag gett. Människor som varit ”energitjuvar” kan man säga. Ironin också att en gammal vän till mig hörde av sig för ett par veckor sedan efter att ha brutit kontakten med mig för snart 2 år sedan efter att vi sätt på saker olika i en fråga. En relation som varat i nästan 10 år bröts av för en sådan trivial sak. Det var inte så att det inte sköttes respektfullt diskussionen eller relationens avslutande men det kändes bara väldigt märkligt att bryta en relation för en sådan sak. Den relationen var däremot just en energitjuv där jag gav och gav och fick ingenting tillbaks. Egentligen så gjorde den vännen mig en tjänst och när personen ringde mig för så många veckor sedan undrade jag verkligen varför personen trodde att jag skulle vilja prata eller svara? Vi har ju brutit kontakten för länge sedan och den relationen ligger bakom mig vid det här laget. Vännen önskade mig lycka till i livet innan vi bröt kontakten nämligen så det var väldigt tydligt att hen ville permanent bryta den relation vi hade haft sedan vi var 16 år. Jag svarade aldrig på de där samtalen och jag ringde heller aldrig tillbaks så jag kommer låta det förbli i mörkret var den där gamla vännen kan ha velat säga mig. Oavsett känner jag att det är inget jag vill höra för det är en del av mitt liv jag inte vill ha tillbaks och vet med mig att jag klarar mig bättre utan. Det var bara att jag hade så svårt att själv avsluta relationen och jag såg på den som det mesta andra i livet, med hoppfulla ögon och tron att den kunde utvecklas till något bra igen en dag.

Sedan var det väl en ironi i sig att alla dessa gamla relationer mötte mig i slutet av min graviditet, innan förlossningen närmade sig. Samtidigt är jag glad att jag fick möta dem och ta ställning till dem.

Jag vill även berätta innan det här inlägget närmar sig sitt slut att en underbar liten bebis tittade ut på självaste BF-dagen så vår skatt finns hos oss idag. Idag 12 dagar gammal! Förlossningen gick fint och jag var på väg att skriva en förlossningsberättelse för 1 vecka sedan men hann aldrig. Nu är jag lite osäker på om det blir av att en sådan publiceras.

Jag har alltid älskat att skriva blogg och jag har på något vis alltid kommit tillbaks i mitt bloggande efter avbrott av det. Därför börjar jag med ett simpelt avbrott i bloggandet tillsvidare. Jag har bloggat i många olika bloggar och startade mitt bloggande för 7 år sedan och skrivit mer eller mindre sedan dess så bloggandet har funnits med mig länge vid det här laget. Sedan är jag även osäker på hur många som ens läser eller har ett intresse av att följa den här bloggen. Jag är ingen storbloggare precis. Haha! Det har väl i och för sig aldrig varit mitt mål även om tanken har varit att ha läsare av bloggen såklart. Annars är det väl ganska meningslöst med en blogg som ingen läser även om man i första hand skriver för sin egen skull? Vissa skriver kanske i första hand för främlingar och vissa för vänner och familj. Jag skriver väl för min skull med förhoppning att det ska vara givande även för andra att ta del av.

Jag vet inte om det här är slutet för bloggen men en sak jag vet är att jag hittills njutit av att skriva här! Skrivandet har gått upp och ner genom åren men kanske är det dags att lämna den delen bakom sig nu. Antingen det eller så återkommer jag med nyvunnen energi nästa gång jag skriver här. Allt gott till alla fina människor där ute. Ni är många fina som verkligen stöttat mig genom åren! Tack.

Lämna gärna en kommentar!