Drömmen till syrra och barnmorska

Jag tänkte skriva lite angående beslutet om mina framtida studier till sjuksköterska och så småningom även vägen till att bli barnmorska. Ni som har följt mig genom åren och läst bloggen vet om att det har varit allt annat än en spikrak väg till valet av utbildning. Jag kan vara helt ärlig och säga att jag har övertänkt och analyserat skiten ur mitt utbildningsval. Det där inlägget jag skrivit angående tips i sitt utbildningsval står jag fortfarande fast vid. Det har hjälpt mig att i slutändan hitta bland den vildvuxna snoriga skog av tankar jag tagit mig igenom och skapat runt mig själv. Jag visste och var beredd när jag skrev att jag till 99% var säker på mitt val av utbildning att den där procenten kunde få mig att ändra mig. Jag kände mig ändå säker på mitt val men ville ha utrymmet kvar att kunna ändra mig. Haha! Vad skulle annars livet vara om man inte fick ändra sig? Genom alla dem här åren har aldrig någonsin barnmorskeyrket lämnat min sida och tanken på att ta den utbildningsvägen har alltid funnits i baktankarna. Beroende på våra planer och tankar för framtiden har dessa tankar självklart tagit mer eller mindre plats. För ett par år sedan lät jag t.o.m. tankarna ligga helt på hyllan ett tag för jag rörde helt enkelt om för mycket i grytan genom att älta samma tankar och orosmoment om och om igen. Något jag varit riktigt bra på att göra i flera omgångar under livet.

Jag var som sagt 99% säker på att läsa en kandidatexamen inom religion för att sedan forska vidare inom ämnet, doktorera i framtiden helt enkelt. Jag ser än idag de fina möjligheter en sådan väg skulle kunna erbjuda mig men så presenterade sig frågan av en person när jag funderade kring livsval ”Vad skulle du ångra mest om du inte gjorde?” och blixtsnabbt kom svaret ”barnmorska”. Det kommer alltid vara så. Hur oroad eller rädd jag än är när det kommer till min plats inom vården, min förmåga att klara utbildningen eller de dåliga arbetsvillkoren som mest troligt blir en verklighet så kommer ändå svaret förbli detsamma ”barnmorska”.

Jag har upplevt något man kan kalla synkronicitet och flertalet tecken när det kommer till detta val genom åren. Däremot har jag tänkt så otroligt mycket med huvudet. Alldeles för mycket för att vara ärlig! Och ja det finns ämnen som får det att kittlas ännu mer i magen som jag skulle kunna välja. Däremot finns det INGET annat yrke som får det att bubbla så mycket i magen som barnmorska. Det kommer alltid förbli ett drömyrke i mina ögon oavsett om jag valt det eller ej.

Tecken kanske flera känner igen sig i? Ungefär som när man vill bli gravid och man bara se bebisar och gravidmagar överallt? Samma sak har det varit för mig med tecken fast tecken som har haft med sjuksköterskeprogrammet och barnmorska att göra istället. Det är när man får lite perspektiv på det hela man ser hur allt i slutändan sammanfallit till att bli just denna väg och detta val. Det hade inte heller kunnat gå till på något annat vis utan jag behövde alla dessa små pusselbitar jag fått genom åren för att veta att detta är vägen för mig. Jag har ingen aning hur det kommer vara sedan när jag har facit i hand. Däremot kommer jag definitivt kunna säga att jag tog det allra bästa valet utifrån vart jag står och vet idag. Har man hittat sitt drömyrke då får man väl helt enkelt våga satsa? Jag har förstått att det är får förunnat i livet att ens hitta det där yrket. Sedan är jag ganska mångsidig av mig och tror dels att drömyrken kan man ha flera stycken i olika perioder i livet men det känns som det finns plats för mig att växa i den riktning jag vill inom sjuksköterskeyrket då det är så mångfacetterat.

När jag bara vågade söka till sjuksköterskeprogrammet och i sista minut kom in på Karolinska Institutet 2016 så hann jag inte tänka lika mycket och skapa alla orosmoln utan jag gick på ren känsla och jag svävade! Oj, vad jag svävade högt! Det var en sjuhelsikes känsla. Tvivel, undran och oro det kommer nog alltid finnas så länge tankarna vandrar ditåt men låter man bara hjärtat få tillräckligt med utrymme så hamnar man allra oftast rätt. Det är i princip omöjligt att följa sitt hjärta om huvudet och känslan av oro och rädsla som framkallas av allt tänkande få ta för mycket plats. Att den inte alls skulle finnas där är för mycket att begära men att inte låta rädslan ta över beslutet är väl det viktigaste. I mitt fall har rädsla och oro snarare gjort mig handlingsförlamad. Jag ångrar däremot ingenting! För om vägen hade blivit och sätt annorlunda ut så hade jag inte haft med mig det jag vet idag. Saker som jag tror jag behöver när det är extra tufft för att bli påmind om varför jag tagit just det här valet.

Utöver den där kommentaren med vad jag skulle ångra mest så blev jag återigen påmind, precis som alla andra gånger, efter jag fött mitt tredje barn att ”Shit, det är fortfarande barnmorska jag vill bli. Jag kommer ångra mig annars!”. Härifrån tänker jag sluta tänka och analysera det här för det kommer jag inte få ut så mycket utav. Det här valet kommer utmana mig på en nivå jag tror jag behöver och kan leda mig vidare till andra drömmar i livet för den delen. Jag har även landat i att jag är en person som vill uppleva hur det är att få studera på högskolan inom ett program och ta en examen. Det är något som känns viktigt för mig i livet även om jag inspireras och lockas mycket av de som väljer att ta andra vägar också. Jag är helt enkelt inte vid den punkten i mitt liv för att ta en sådan väg och jag vill heller inte ta en annan väg utan den här erfarenheten i bagaget. Den känns alldeles för värdefull för mig för att göra avkall på, viktigare än dem andra alternativ som jag vet om i dagsläget.

Så ja vad kommer hända nu? Jo du kommer få följa med mig i processen att söka till sjuksköterskeprogrammet inför hösten 2018. Här så innebär ansökningen till sjuksköterskeprogrammet även ett intagningsprov och intervju så det är bara att hålla tummarna att resultaten och betygen kommer räcka hela vägen för att ta bli antagen till höstterminen.

Undrar du hur det känns? Jag kan erkänna att jag är livrädd! Där jag står i mitt liv idag är detta ett stort beslut, ett beslut som påverkar mitt liv i stort och som har funnits med mig sedan jag var 19 år. Ett beslut och på sätt och vis även en era i mitt liv som når sitt slut. Det kommer även innebära förändringar i min nuvarande vardag och hur den sätt ut de senaste åren. Förändringar är läskiga om man har hunnit bli bekväm. Så det faller sig nog ganska naturligt med lite rädsla och osäkerhet. Har jag nämnt att permanenta beslut inte riktigt är min grej? Hahaha!

Lämna gärna en kommentar!