Att prata genus och jämställdhet med små barn

I veckan som passerat så pratade vi bl.a. om genus och jämställdhet. I korta drag såklart och så anpassat det går för ett barn som är så pass litet som 6 år. Det vi la störst fokus på det var att på ett så enkelt sätt som möjligt förstå vad genus är för någonting. För vad är genus egentligen? Jag valde att utgå ifrån den här pdf:n som jag fann väldigt hjälpsam.

Vi pratade om att alla är lika mycket värda och har rätten att välja hur de vill se ut, vilka de vill umgås med, bestämma hur de identifierar sig, vem de bli kära i osv. och detta utan att bli mobbade eller hånade på något sätt för dessa val. Lite enklare ord med Nyckelpigan såklart! Just den här biten nämnde vi bara lite kort om.

Därefter gick vi in på ämnet genus och gjorde övningen som finns i pdf:n jag länkat till ovan. Vi skrev upp två spalter ”Killar” och ”Tjejer” för att sedan diskutera kring vad som är ”tjejiga” och ”killiga” saker egentligen. Sedan ber man barnet eller barnen att säga vad just dem tycker platsar in på de olika spalterna. Det finns inget rätt eller fel här alltså utan ordet är fritt. Det var både spännande och sorgligt att se hur snabbt ett barn, trots att det inte gått i förskolan, snappat upp en del av de kategoriseringarna som ofta appliceras på killar respektive tjejer. Inte alla men en del och för en 6-åring är det inte lätt att skilja ifrån personliga händelser och att börja berätta historier mitt i diskussionen, men då är det bara att lyssna och nicka på det barnet har att säga. Historierna kan ge en djupare förståelse kring hur tankarna uppstått men ibland är det en hel hög med fantasi som framträder också. När man diskuterat klart och spaltat upp ord som man associerar till tjejer respektive killar så frågar man ”Vilka av dessa saker har man med sig när man föds?”. Dessa saker ringar man sedan in. Alla föds nakna och föds inte med en blå eller rosa tröja t.ex. för att hålla det enkelt. Allt det som inte kan ringas in och som man inte föds med är alltså GENUS. Genus är en föreställning på att man ska vara på ett visst sätt beroende på om man är kille eller tjej och bygger på att det finns vissa koder på hur en tjej respektive kille är. Genus är även något som är föränderligt över tid och våra definitioner på ”tjejigt” och ”killigt” är inte samma som för ett par hundra år sedan. Därmed är inte genus något konstant eller verkligt utan något vi applicerat på människor inom vårt samhälle.

Detta är ett ganska enkelt och pedagogiskt sätt att introducera ämnet jämställdhet och genus tycker jag. Genus och könstillhörighet är betydligt mer komplext än så här och det är inte så enkelt som att dem som föds med snopp är killar och dem som föds med snippa är tjejer men det är en introduktion till ett väldigt komplext ämne. Att alla får identifiera sig som det själva vill har vi redan pratat om och en sak jag känner mig väldigt glad och stolt över som Nyckelpigan sa, och som åtminstone visar lite färgning av vårt egna budskap, är att ”Man är kille eller tjej om man säger att man är det”. Det betyder ändå att det på något plan har satt sig en tanke på att alla bestämmer själva hur de identifierar sig och att begreppet ”hen” finns vet Nyckelpigan också om då hans pappa är icke-binär. Att det innebär att man känner sig vare sig som en flicka eller pojke, oavsett vilket könsorgan man blivit tilldelad vid födseln.

Nyckelpigan hade ett ganska svalt intresse för den här diskussionen, det märktes på kroppsspråk och koncentration, däremot kan man inte göra annat än att prova för att se om barnet är intresserat. Känslor och människors rättighet att vara annorlunda kan ibland kännas lite jobbigt att prata om också, förhoppningsvis ökar intresset att prata om sådant här när Nyckelpigan blir äldre och förstår på ett djupare plan. Det är ett ganska stort och tungt ämne, än dock så viktigt att tala om och lyfta fram så tidigt som möjligt för att motverka utanförskap och mobbning och öka möjligheten för acceptans kring varandras olikheter. Framförallt när det kommer till skol- och arbetsmiljö.

Något annat vi gjorde i samband med det här temat var också att skriva ut och måla bilder med några av Nyckelpigans favorithjältar MEN det är bilder där hjältar får chans att visa mjukare och mer naturliga sidor. Hjältar har också känslor, har också barn, bakar också bullar, har på sig klänning ibland osv. Det är Linnea Johansson som tecknat de här fantastiska och normbrytande bilderna på superhjältarna. Målarbilderna går att hitta gratis bl.a. HÄRAtt måla sina superhjältar det är däremot väldigt roligt! En aktivitet som även Humlan som är 3,5 år kan vara med på och tycka om.

(Visited 102 times, 1 visits today)

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.