Vilsen bland orden

Vi lever och mår bra här även om det har varit tyst väldigt länge nu. Det känns som att tiden rusar ifrån oss ibland och ibland har jag fullt upp med att bara leva livet och har inte tid att sitta och skriva. Jag känner även att jag tappat bort mig i skrivandet. Det hände redan för 1 år sedan och blev värre ju mer tid som passerade. Jag gjorde ett försök under detta år att börja skriva oftare igen men det höll inte hela vägen och jag slutade. Jag har tagit mig tiden att verkligen fundera i flera veckor nu varför det har blivit så och vad jag ska dela med mig av, i vilken form och omfattning. Jag tror tyvärr inte att jag varit sann mot mig själv fullt ut när jag har skapat mina planer för bloggen och vilket innehållet ska vara. På något vis hamnar jag i tankarna att det skulle vara både häftigt och värdefullt om bloggen en dag skulle kunna bli något stort. Så fort jag tänker så försvinner hjärtats kompassnålar och hjärnan börjar arbete för full rulle istället. Det blir helt enkelt inte bra då. Jag har tänkt alldeles för mycket på vad andra skulle tycka vara intressant att läsa i bloggen mer än vad jag verkligen vill skriva om. Alla ämnen jag skrivit och presenterat på sidorna här i bloggen är ämnen jag tycker är jättespännande men det är inte ämnen jag nödvändigtvis brinner för att skriva om. När jag tänker på ämnena faller det sig helt enkelt inte naturligt att jag vet vad jag ska skriva om eller att det känns som att jag skriver det för min egen skull.

Det jag älskar allra mest att skriva om här i bloggen kommer nog alltid förbli inlägg av en mer filosoferande art och inte så mycket om vardagen och vad som händer i den. Jag vill reflektera om allt möjligt i livet och i världen, bara låta orden och tankarna få flöda fritt utan att tänka på om någon har nytta av det jag skriver. Det skulle såklart vara tacksamt om mina reflektioner eller livsval inspirerar andra att göra förändringar i sitt egna liv eller reflektera vidare på sina egna tankar. Däremot så vill jag inte att det ska vara målet. Det jag vill känna är just det som skrivandet ger mig, att jag känner mig upprymd kring det jag skriver och att det känns genuint spännande för mig det jag delar med mig av. För det är ju det skrivandet handlar om, passionen att få förmedla i ord det man har inneboende i sin egen kropp.

Det är ungefär så långt jag har kommit i mina tankar och än så länge finns inte en klar vision hur bloggen ska kunna byggas upp efter den tanken och passionen till filosoferandet och reflekterande kring livet. Jag kommer få återkomma till dessa tankar flera gånger tror jag och prova mig fram för att se vart jag hamnar med bloggen och hur slutresultatet blir.

Om någon har några kloka, uppmuntrande eller hjälpsamma ord att dela med sig av så gör gärna det i kommentarsfältet!

(Visited 30 times, 1 visits today)

Lämna gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.